Basinkomstförsöket i Finland. På spaning efter nya sätt att organisera välfärdsstaten

 

Jan Otto Andersson, Åbo, Finland (janderss@abo.fi)

Det finska basinkomstförsöket har gått in på sitt andra år. Experimentet har fått en väldig internationell uppmärksamhet. Journalister från hela världen har velat få tag i intervjuobjekt bland dem som deltar i pilotstudien. Försöket ingick i det borgerliga regeringsprogrammet och drevs framför allt av Centern, som bär huvudansvaret för att basinkomsten aktualiserades på det här sättet.

Medborgarlöns- eller basinkomstidén har funnits rätt länge på den politiska agendan i Finland. Enstaka riksdagsledamöter förde fram tanken redan på 1970-talet. På 1980-talet stöddes medborgarlönen av Centerns ungdomsförbund och det nygrundade partiet De Gröna, liksom inom vänstern, som omformade sig till Vänsterförbundet år 1990 och antog ett manifest i vilket en medborgarinkomst spelade en central roll. 1988 bildades en arbetsgrupp med representanter från nästan alla partier för att arbeta fram ett gemensamt basinkomstinitiativ. Resultatet blev en skrift som utkom 1992, men då befann sig landet i sin historias djupaste ekonomiska kris – en kombination av en klassisk bankkris och effekterna av Sovjetunionens sammanbrott.

Ett borgerligt liberalt parti – ungfinnarna – lyckades få två platser i riksdagen 1994. De förde fram sloganen ”ett uppmuntrande välfärdsamhälle”, i vilket en basinkomst – i form av en negativ inkomstskatt – skulle utgöra grunden. Detta initiativ bidrog till att socialdemokraterna år 1996 på sin partikogress i svaret på en motion tog avstånd från medborgalönsidén.

Olli Kangas och jag genomförde en enkätstudie i Sverige och Finland för att utröna stödet för olika former av basinkomst. Det visade sig att skillnaden mellan länderna var förvånansvärt stor. Inte ens miljöpartisternas sympatisörer stödde idén i samma utsträckning som de konservativa – de mest kritiska – i Finland. Medan såväl de Gröna som Vänsterförbundet har fört fram konkreta kostnadsberäknade basinkomstförslag, har inget parti i Sverige velat ta upp idén på den politiska agendan.

Orsakerna till skillnaden mellan länderna är flera. Socialdemokraternas dominans är inte lika stor i Finland som i Sverige. Det traditionellt mycket starka Centerpartiet har framför allt satsat på jämnstora universella stöd, som barnbidrag och folkpension, medan socialdemokraterna satt tyngdpunkten på inkomstrelaterade socialförsäkringar. Dessutom har folkdemokraternas och Vänsterförbundets ställning varit starkare i Finland, vilket har betytt att det politiska intresset för jämnstora inkomststöd varit relativt stort. I Sverige har förespråkarna för en medborgarlön fört fram rätt orealistiska idéer och föreslagit betydligt högre basinkomstnivåer än vad man gjort i Finland. I Sverige har nationalekonomer jämfört kostnaderna för en basinkomst med kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen och givetvis funnit att den förra är avsevärt dyrare. Den jämförelsen brukar inte tas så allvarligt i Finland.

Den summa som deltagarna i pilotstudien får är 560 euro per månad, vilket inte på långt när motsvarar de nivåer som förts fram i den svenska diskussionen. Både De Grönas och Vänsterförbundets förslag innebär att basinkomsten enbart är ett partiellt stöd, som måste kompletteras med andra inkomster, till exempel socialförsäkringar och bostadsstöd. De Grönas förslag innebär ingen betydande omfördelning av inkomsterna, medan Vänsterförbundets skulle leda till en viss utjämning av inkomstfördelningen.

Att situationen i Finland är rätt unik visas av att det socialdemokratiska ungdomsförbundet föreslagit en ”allmäntrygghet”, som starkt påminner om en låg ovillkorlig basinkomst i kombination med två stödnivåer utöver basinkomsten. De här nivåerna är tänkta att bero på mottagarnas beredskap att söka jobb eller att vara aktiva i frivillig verksamhet. Förslaget fick ett villkorligt stöd på den socialdemokratiska partikongressen 2017.

”Ungsossarnas” förslag kan genomföras först när ett nytt datasystem möjliggör en registrering av alla slags inkomster i realtid. Då kan man månatligen betala ut en negativ inkomstskatt så att en viss inkomstnivå hela tiden garanteras. Ett sådant system, koordinerat av Folkpensionsanstalten (Kela/FPA, som sköter så gott som alla former av lagbundna inkomststöd) och Skatteförvaltningen, förväntas bli klart i en nära framtid.

I de studier som gjorts av varför man stöder eller motsätter sig en basinkomst har den viktigaste faktorn varit om man tror att fattigdom och arbetslöshet beror på den enskilda själv eller på samhället. Bland de socialdemokratiska anhängarna anser visserligen en stor majoritet att det är samhällets fel – och därför stöder de en basinkomst, men de är också rädda för att en basinkomst kan leda till en försämring av de rådande socialförsäkringarna – och därför ställer de sig kritiska till idén.

Det finska experimentet planerades av en grupp forskare under Olli Kangas ledning. Deras förslag var väl genomtänkt och beaktade alla grundlagsmässiga problem som försöket kunde medföra. Tyvärr var regeringen inte beredd att godta forskarnas förslag. Dels ville man enbart utreda om en basinkomst kan leda till ett ökat utbud av arbetskraft eller småföretagsamhet; dels ville man inte satsa mera pengar än 20 miljoner euro. Till yttermera visso meddelade skattemyndigheterna att man inte kunde ändra skattereglerna för dem som deltog i studien. Resultatet blev att försöket inte är ett egentligt basinkomstförsök. Det berör enbart 2000 arbetslösa, som när programmet startade fick arbetslöshetsdagpenning. De får i stället en obeskattad basinkomst under två år. Det de förtjänar utöver basinkomsten beskattas på normalt sätt.

Forskarna har gjort upp förslag som skulle ta med också andra grupper – i synnerhet ungdomar och låginkomsttagare – men regeringen har inte gått med på att utvidga pilotstudien. Det blir en fråga för nästa regering. Det nuvarande experimentet avslutas i slutet av detta år, och vilket resultatet än blir så kan det tolkas som en framgång eller motgång för basinkomstidén. Om det skulle ha genomförts som sådant på hela befolkningen – utan förändringar av skattesystemet – skulle kostnaden för staten ha stigit till 11 miljarder euro.

Fördelarna med experimentet är att det fått alla aktörer att intressera sig för frågan och att det avslöjar alla de småproblem som uppstår när man vill komplettera det rådande inkomstöverföringssytemet med en basinkomst.

Regeringen har samtidigt utrett möjligheterna att införa någon form av delaktighetsinkomst (Tony Atkinsons ”participation income”) och ställt den som ett alternativ till den ovillkorliga basinkomsten. I likhet med de unga socialdemokraterna tror jag, att det bästa vore att kombinera en låg basinkomst med utökade möjligheterna för att välja en delaktighetsinkomst i stället för ett normalt lönearbete. Det motsvarar det förslag som jag utarbetade redan på 1980-talet: en ovillkorlig låg medborgarinkomst, utöver vilken man kunde anhålla om en medborgarlön för olika typer av verksamheter – studier, omvårdnad av anhöriga, föreningsaktivitet, konstutövning, idrott m.m.

I Finland hänger basinkomsten nu framför allt på socialdemokraterna och fackföreningarna. Om de kan tänka sig en utveckling i samma riktning som ungsossarna, kan det efter nästa riksdagsval uppstå en majoritet, som är beredd att åtminstone utvidga basinkomstförsöket, så att man kan ta ställning till om idén håller eller inte.

I augusti ordnas Basic Income Earth Networks Congress (BIEN2018 ) i Tammerfors. Vi har redan erhållit över tvåhundra bidragsförslag. Den 23 augusti ordnas en “Nordic UBI Day” med deltagare från alla fem nordiska länder. Medan basinkomsten en längre tid varit på den politiska agendan i Danmark, Finland och Island, har intresset nu vuxit betydligt också i Sverige och Norge. Hur väl passar en ovillkorlig basinkomst in i det nordiska relativt universella välfärdssystemet? Hur ska inkomststödet i framtiden se ut för dem som varken får barnbidrag eller folkpension?

Några relaterade texter:

At 1oo, Finland projects itself to the world as a dynamic innovator. http://tutkimusblogi.kela.fi/arkisto/4396

Olli Kangas: Varför blev experimentet med basinkomst ett ”korkat och vansinnigt dyrt trams”? Kela 2016 http://tutkimusblogi.kela.fi/arkisto/3322

Kalliomaa-Puha, L., Tuovinen, A.-K., & Kangas, O. (2016): The Basic Income Experiment in Finland, Journal of Social Security Law, Volume 23, Issue 2.

Research team recommends expansion of basic income experiment in 2018 http://www.kela.fi/web/en/press-releases/-/asset_publisher/LgL2IQBbkg98/content/research-team-recommends-expansion-of-basic-income-experiment-in 2018?

Kate McFarland: Existing and Upcoming BI-Related Experiments http://basicincome.org/news/2017/10/overview-of-current-basic-income-related-experiments-october-2017/

Jan Otto Andersson: Vänsterframtid. Nationalekonomiska studier av fordismens kris och morgondagens alternative. Folkets Bildningsförbund, Helsingfors 1988

Jan Otto Andersson and Olli Kangas: Popular Support for Basic Income in Sweden and Finland. file:///C:/Users/Jan%20Otto/Downloads/Popular_Support_for_Basic_Income_in_Swed(2).pdf

Jan Otto Andersson: Basic Income from an Ecological Perspective, Basic Income Studies, December 2009. https://www.academia.edu/4589548/Basic_Income_From_an_Ecological_Perspective

Jan Otto Andersson: Kan basinkomsten rädda socialdemokratin? Ny Tid, 13 maj 2016 http://www.nytid.fi/2016/05/kan-basinkomsten-radda-socialdemokratin/

Jan Otto Andersson: Basinkomsten – reviderad. Ny Tid, 16 juni 2017 http://www.nytid.fi/2017/06/basinkomsten-reviderad/

Antony Atkinson: The Case for a Participation Income, Political Quarterly, 1996, vol 67(1): 67-70.

 

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*