Finansialiseringen av Sverige: på väg mot nästa kris?

 Claes Belfrage & Markus Kallifatides:

Sverige har genomgått en dramatisk samhällsomvandling och är numera ett land där ojämlikheten växer snabbare än nästan någon annanstans. Samtidigt som välfärdsstaten har skurits ned, så har den finansiella sektorn åtnjutit betydande offentligt stöd. En ny samhällsomvandling krävs för ett bättre samhälle.

I samhällsvetenskaperna talas allt oftare om finansialiseringen. Med detta begrepp menas att samhället och dess ekonomi kommit att domineras av den finansiella sektorn. Dessutom signalerar begreppet att detta är något vi bör vara djupt kritiska till. Vi hävdar i denna rapport att svenskt samhällsliv och ekonomi har blivit finansdominerad. En avgörande dynamik i finansialiseringen av Sverige är den mellan bostadsbristen och banksystemet.

Sverige omvandlades efter 1990-talskrisen till en ekonomi som förtjänar att kallas en ekonomi med ”vinster utan investeringar i bostäder”, en variant av nationalekonomen Eckhard Heins mer allmänna begrepp ”vinster utan investeringar”. Begreppet pekar mot att vi ser bostadssektorn och bostadspolitiken som själva motorn i finansialiseringen av Sverige. En långtgående avreglering och liberalisering har gjort att kapital- och kreditmarknaderna förser denna motor med stora mängder bränsle samtidigt som andra delar av ekonomin inte får tillräckligt. Medelklasshushållen, framförallt i storstäderna, lånar i stora volymer till mycket förmånliga räntor och under jämförelsevis begränsade villkor. De använder krediterna för bostadsinvesteringar och allmän konsumtion i visshet om att prisutvecklingen på säkerheterna är tryggad av bostadsbristen och oförmögna eller politiskt bakbundna finansiella tillsynsmyndigheter. Den svenska modellen karaktäriseras därmed inte längre av en lönsam exportindustri och en rejält omfördelande välfärdsstat utan av ett väl utbyggt banksystem och ett institutionellt ramverk som säkerställer de senares framfart på bekostnad av det stora flertalet.

Sverige följer därmed, på sitt unika vis, finansialiseringens föregångare USA och Storbritannien; hushållens skulddrivna konsumtion håller de ekonomiska hjulen snurrande medan produktivitetsutvecklingen klingar av. Den svenska tillväxten är inte längre exportledd, utan skuldledd. I Sverige, till skillnad från i stora delar av västvärlden, är det ännu inte staten som tar på sig skulderna, utan hushållen. Sverige har inte fullt ut haft sin del av den globala finanskrisen ännu. Vi menar att det är fråga om ett temporärt uppskjutande.

Svenska bankers tillgångar uppgår (så länge Nordea alltjämt räknas med) till fyra gånger BNP, en internationellt sett mycket hög siffra. Till detta kommer att lönsamheten i den stora svenska finansiella sektorn är exceptionellt god, vilket den svenska staten har bidragit till att utveckla. Cirka två tredjedelar av de svenska bankernas vinster under åren 1993–2016 kan mycket väl ses som en indirekt överföring av förmögenhet från de svenska skattebetalarna till bankerna. Vi konstaterar med visst eftertryck att den finansiella sektorn i Sverige har åtnjutit ett alldeles extraordinärt stöd från den svenska staten sedan 1990-talskrisen.

Dessa är våra utgångspunkter när vi i rapporten också tar oss an frågan om hur vi bäst ska förstå varför vi fick så kallad makrotillsyn. Vi följer processen från en nymornad medvetenhet om att det finansiella systemet kan kollapsa till dagens låsta läge. I makrotillsynens kölvatten har relationerna mellan folkvalda politiker, statstjänstemän, och privata marknadsaktörer under senare år kommit att utmärkas av växande spänningar. Vi menar att det är hög tid att överväga frågan om vems eller vilkas ärenden den svenska staten egentligen går.

Vi saknar en politisk vision om hur finanspolitik, penningpolitik och regelverk för finansiella marknader återigen ska tas fram och genomföras samfällt med flertalets intressen i centrum. Kan flertalets intressen bevakas av en svensk ekonomi med en dominerande finans? Vårt slutargument i denna rapport är att en ekonomi dominerad av sitt finanssystem inte är något framgångsrecept på sikt. En grundläggande tes bör vara att finanssystemet begränsas i storlek och komplexitet och därmed underordnas detta flertals välstånd över tid. Dessutom borde vår demokrati vara i bättre stånd till att säkerställa en sådan samhällsordning. För att denna samhällsomvandling ska kunna ske är det hög tid att många fler intresserar sig för hur penningväsendet och den finansdominerade ekonomin fungerar, hur den offentliga ekonomin egentligen ser ut, och vilka utvägar som kan identifieras för att främja en stärkt välfärd.

 

Hela rapporten finns att ladda ned på:

https://www.katalys.org/wp-content/uploads/2017/11/Katalys_Finansialisering-av-Sverige_webb.pdf

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*